Nyen – en port mellan öst och väst
Kasper Kepsu
Staden Nyen (Nevanlinna, Skantz der Nie), belägen på platsen där S:t Petersburg ligger idag, är en av de gränsstäder som undersöks i vårt projekt. Nyen låg i den svenska provinsen Ingermanland, längs en viktig och strategisk handelsled mellan öst och väst. Genom goda vattenvägar kunde man nå Karelen och östra Finland, men också stora områden i nordvästra Ryssland, till exempel Novgorod. Läget vid flodens Nevas utlopp i Finska viken möjliggjorde samtidigt förbindelser med Östersjöområdet och vidare till Västeuropa. Nyen var den största av projektets städer, invånartalet har uppskattats till ca 2 000–3 000. Därmed utgör domböckerna från Nyen den klart största delen av projektets källmaterial.
Under 1600-talets sista decennier utvecklades Nyen till ett viktigt handelscentrum för transitohandeln mellan Ryssland och Västeuropa. De nyenska handelsfamiljerna förmedlade trävara, tjära och spannmål från Nyen och dess omland framför allt till Amsterdam, Lübeck och Stockholm. I domboksmaterialet från Nyen syns handelskontakterna i skuld- och tvistemål, till exempel genom olika slags räkningar, fordringar, växlar och konflikter.
I de olika rättsmålen som kommit fram med hjälp av projektets sökmetoder påträffas ibland även borgare från Kexholm och Sordavala, som var i Nyen på handelsresa. De nyenska borgarna reste på samma sätt också runt i stadens omland och gränsregionen. I materialet från Kexholm och Sordavala nämns ofta handelsmän och -kvinnor från Nyen, inte minst då drev in skulder från de lokala borgarna. En av de mest aktiva handelsmännen med omfattande kontakter till städerna i omlandet var Henrik Blanckenhagen. Han var rådman i Nyen, men hade tidigare bott i Kexholm. Blanckenhagen importerade stora kvantiteter varor från Lübeck, bland annat salt, tobak, talg, socker och rom, och förmedlade dem vidare till borgare i de svenska gränsstäderna. Till Lübeck exporterade han i alla fall tjära, möjligen också andra varor.
Information om Henrik Blanckenhagens omfattande handel hittas i ett skuldmål som behandlades i Nyens rådstuvurätt 1686. Handelsmannen Hindrich Wegener från Lübeck fordrade stora summor av Blanckenhagen för varor som denne beställt från Wegener. Rådman Blanckenhagen hade ekonomiska problem, bland annat för att hans gård i Nyen och en stor del av hans egendom förstördes då staden brann ned 1681. Hans ställning i Nyen försvagades, men han förblev rådman till sin död 1691.
Det återstår fortfarande arbete i att utreda kontaktnäten mellan de olika städernas handelsfamiljer, men exempelfallet visar tydligt Nyens förmedlande position i det svenska väldets östliga områden. Med anknytning till nätverksanalys, hade staden rollen som grindvakt (gatekeeper) i nätverken mellan städerna i öst. Nyens roll och projektets metoder beskrivs också i SLS blogg, se: https://www.sls.fi/sv/blogg/domstolsprotokoll-gransstader-och-htr-teknologi-ett-projekt-dar-handskriven-historia-moter-digital-samtid/